Jaha...då jag vart å hälsat på dagiset som Engla ska gå på....Jag å tina kom dit vid klockan 10 och började runtvandringen. Engla och Nelly vart toppen glada att se varandra å Engla kröp in till dagisrummet med spänning.
Hon började leka med grejerna å barnen direkt och tyckte det va toppen medans vi mammor hade hundra frågor som vi öste över dagisfröken.
Sen va det dax att åka hem och på vägen hem fick jag en sån klump i bröstet....jag får sån ångest.
Vet ju att Engla komer ha det jättekul men jag har så svårt att tänka mej å lämna bort henne....hon e ju så liten än å går gör hon ju inte än heller.
Jag vet att det kommer bli en annan sak när man väl kommer in i det men jag bäääävar för första tiden. Skaplig sepparations ångest...trodde aldrig att jag skulle känna så starkt.
Jag känner ju längtan när vi lämnar bort henne till vår släkt....även om vi inte gjort det super mycket.....men aldrig fått denna känsla förut! JOBBIGT!!!!
Jag vet att allt kommer gå jättebra för Engla iaf å det känns skönt att hon trivs som fisken i vattnet....det e ju faktiskt huvudsaken.
åå.....jag ser på min älsklings unge med en kärlek som jag aldrig upplevt förut i livet!
Den har funnits där sen första gången hon såg mej i ögonen.
När jag fick denna lilla varelse lagt på mitt bröst som ser på mej med stoora ögon å mina va nog lika stora dom oxå men tårfyllda av glädje.
När vi såg på varandra så svävade jag på moln....tiden stod still....allt runt om gick i slow motion.
Jag va sååå lycklig.
Det är mitt största minne här i livet och jag är så glad att jag har fått en sådan underbar dotter som Engla....hon är helt fantastisk...lever verkligen upp till sitt namn.
Jag älskar dej Engla tack för att du finns du fyller mitt hjärta med nått underbart!